Våfflor!
Jag gillar våfflor! Våfflor är något som man nästan kan äta hur mycket som helst av, särskilt om man har hjortronsylt hemma! Trodde jag!
Härom veckan testade jag ett gammalt recept på våfflor. Jag har nämligen problem med att få våfflorna att höja sig i våffeljärnet, så de får en vacker ovansida (Detta är ju viktigt eftersom man tittar på dem och sedan glufsar det till och de är borta). Nåväl, jag har testat många recept den senaste tiden. Jag hittade ett där man delade äggen och vispade vitan till hårt skum. Det blev jättefina våfflor. Då sa maken; De där våfflorna smakar ju ingenting!
Nästa recept!
Så har det varit ett tag nu, antingen är de goda eller så är de fina att titta på! Den här gången dök jag långt in i mammas receptbok och det är ju bara att inse sanningen. Varför ska man skapa nya recept när de gamla är bäst. Okej, det tar en dag, man måste planera, men mammas recept är bäst. Det är det där gamla receptet med jäst i, Irma du vet säkert vilket jag menar. Nu var jag ju tvungen att ändra lite i det, det hör ju liksom till.
Grundreceptet är; 3 dl mjöl, 4 dl mjölk, 20 g jäst, 150 g smör, rör ihop och låt jäsa minst en timme. Jag tog 50/50 vetemjöl och skrädmjöl eftersom skrädmjölet är ett rostat havremjöl som ger en speciell smak. Mjölken tog jag kylskåpskall, rörde ut jästen i lite av mjölken och blandade i allt utom smält smör. Smöret fick stå och svalna lite innan jag tillsatte det.
Det här kan man ju göra på förmiddagen och låta det stå och jäsa. Jag tar ju i och för sig en stor bunke, men det har aldrig stigit mer än till en viss gräns i alla fall. Det växer inte över kanten!
Nu är jag ju en våffelgalning, så jag gjorde ju satsen gånger tre. Sedan ringde jag brorsan för att bjuda honom med familj på våfflor. Inget svar!!!
Jag fick tag på brorsan på mobilen, de satt på hamburgerbar och käkade: i Falköping. Inte konstigt att han inte svarade på hemnumret. De ville gärna komma och käka våfflor men jag behövde inte göra så mycket smet sa han för de hade ju precis ätit!
Vad många våfflor det blev, men på nio personer så är det ju inte så farligt i alla fall. Markus och jag fick offra oss och det gjorde vi ju gärna. Inte blev man så där stoppmätt heller.
Jag lider ju av "IBS", det kände jag dagen efter men tänkte väl inte så mycket på att det kunde vara våfflorna det berodde på, något som är så gott kan man väl inte få ont i magen av.
Nu i söndags så gjorde jag våfflor igen, bara dubbel sats den har gången. Men, oj, vi var visst bara fyra och en kvarts person (svärmor) så igår hade jag magknip igen. Frågan är ju om jag kommer att komma ihåg detta när jag gör våfflor nästa gång? Svar: Troligen inte;-)
Det är ju i alla fall Jättegott!!!
Härom veckan testade jag ett gammalt recept på våfflor. Jag har nämligen problem med att få våfflorna att höja sig i våffeljärnet, så de får en vacker ovansida (Detta är ju viktigt eftersom man tittar på dem och sedan glufsar det till och de är borta). Nåväl, jag har testat många recept den senaste tiden. Jag hittade ett där man delade äggen och vispade vitan till hårt skum. Det blev jättefina våfflor. Då sa maken; De där våfflorna smakar ju ingenting!
Nästa recept!
Så har det varit ett tag nu, antingen är de goda eller så är de fina att titta på! Den här gången dök jag långt in i mammas receptbok och det är ju bara att inse sanningen. Varför ska man skapa nya recept när de gamla är bäst. Okej, det tar en dag, man måste planera, men mammas recept är bäst. Det är det där gamla receptet med jäst i, Irma du vet säkert vilket jag menar. Nu var jag ju tvungen att ändra lite i det, det hör ju liksom till.
Grundreceptet är; 3 dl mjöl, 4 dl mjölk, 20 g jäst, 150 g smör, rör ihop och låt jäsa minst en timme. Jag tog 50/50 vetemjöl och skrädmjöl eftersom skrädmjölet är ett rostat havremjöl som ger en speciell smak. Mjölken tog jag kylskåpskall, rörde ut jästen i lite av mjölken och blandade i allt utom smält smör. Smöret fick stå och svalna lite innan jag tillsatte det.
Det här kan man ju göra på förmiddagen och låta det stå och jäsa. Jag tar ju i och för sig en stor bunke, men det har aldrig stigit mer än till en viss gräns i alla fall. Det växer inte över kanten!
Nu är jag ju en våffelgalning, så jag gjorde ju satsen gånger tre. Sedan ringde jag brorsan för att bjuda honom med familj på våfflor. Inget svar!!!
Jag fick tag på brorsan på mobilen, de satt på hamburgerbar och käkade: i Falköping. Inte konstigt att han inte svarade på hemnumret. De ville gärna komma och käka våfflor men jag behövde inte göra så mycket smet sa han för de hade ju precis ätit!
Vad många våfflor det blev, men på nio personer så är det ju inte så farligt i alla fall. Markus och jag fick offra oss och det gjorde vi ju gärna. Inte blev man så där stoppmätt heller.
Jag lider ju av "IBS", det kände jag dagen efter men tänkte väl inte så mycket på att det kunde vara våfflorna det berodde på, något som är så gott kan man väl inte få ont i magen av.
Nu i söndags så gjorde jag våfflor igen, bara dubbel sats den har gången. Men, oj, vi var visst bara fyra och en kvarts person (svärmor) så igår hade jag magknip igen. Frågan är ju om jag kommer att komma ihåg detta när jag gör våfflor nästa gång? Svar: Troligen inte;-)
Det är ju i alla fall Jättegott!!!
Kommentarer