Människans förgänglighet!

Så sitter man här då, och begrundar livet! Varför då, kanske ni undrar! Jag var hemma hos svärmor igår, så jag passade på att läsa Jp. Jag har varit utan tidning sedan i höstas, vilket innebär att jag ibland läser hennes.

När jag kom till familjesidan, så fick jag ju en chock! Min halvbror Kent, pappas son i första äktenskapet, har dött. Jag träffade honom tidigt i våras, för två månader sedan ungefär, på torget i Jönköping. Han sa att han var sjuk och att det var första gången på länge som han var på torget. Han hade fått skjuts med en kompis, han gick med kryckor och var väldigt lik pappa som han såg ut det sista!

Nu känns det ju skönt att ha fått träffa honom en sista gång, men man kommer ändå att tänka på människans förgänglighet!

Kent var född 1950, så han var ju inte lastgammal. Pappa var alltså 20 år när Kent föddes!

Kommentarer

Anonym sa…
Din far var gammal när han föddes.
Annanann sa…
Allting är väl relativt, men pappa var 20 år när Kent föddes och inget annat! När pappa föddes var han bebis precis som alla andra!!!
Anonym sa…
det var inte vad som stod innan
Annanann sa…
Jag förbehåller mig rätten att när som helst ändra i min blogg, utan att be om ursäkt för det! Tack för hjälpen, ibland går det lite för fort när jag skriver!!!

Populära inlägg i den här bloggen

Fina besökare idag!

En dikt av Tage Danielsson!

Bakdag igår!