Nu är våren här på "riktigt"
Ringde svärmor idag på morgonen och frågade om hon ville ha rabarber! Det ville hon gärna, så jag gick ut och plockade några stycken. När jag var ute vid odlingen kom jag på att hon kanske ville ha persilja också. Den sådde jag förra året, för att marsvinet "Sötis" gillade persilja, det var dessutom nyttigt för henne att äta det. Persilja innehåller nämligen väldigt mycket vitaminer (tror jag). Sedan blev hon dålig så jag fick avliva henne, men persiljan lever alltså kvar!
Jag plockade lite persilja, inte så mycket för den håller ju bättre på rot än plockad! När jag kom till svärmor så blev hon glad över den, så vi satte den i lite vatten. Då kom jag på att Emil kanske äter persilja, men det hade de testat med för flera år sedan.
Jag sträckte i alla fall fram en kvist till honom, han tog tag i den men jag släppte inte taget om min ände. Det är nämligen så att om man håller fast i det man ger till honom en liten stund, så tror han antagligen att man missunnar honom att äta (bita sönder) det. Detta gör att han testar lite mera och får smak för det.
Han tyckte tydligen att det var ganska gott när han väl fick smak för det, i eftermiddag när jag kom upp till dem igen, så var persiljan nästan slut. Nu är det ju inte säkert att han äter av den i morgon, men vi plockade lite till åt honom när vi hade varit ute och plockat gullvivor!
Vi var alltså ute och plockade blommor också, gullvivor alltså! När jag parkerade bilen på mitt vanliga ställe i Södra Duveled (Sördule sa vi förr) så fick svärmor syn på backsippor. Oh, vad fint sa hon! Jag har inte sett så mycket backsippor på en gång sedan jag var barn! Jag var väl inte lika imponerad, för backsippor är inte någon raritet i Duveled direkt. Det är en blomma som jag sett varje år sedan jag var barn, det blir snarare fler än färre av dem. Troligtvis är det fridlysningen som gör att det finns så många av dem, de flesta i trakten respekterar väl detta, antar jag. Annars är det så att den trivs väldigt bra i den magra jorden här.
Nu blev det väl lite svamligt i slutet, men jag hoppas ni orkade läsa klart!!!
Jag plockade lite persilja, inte så mycket för den håller ju bättre på rot än plockad! När jag kom till svärmor så blev hon glad över den, så vi satte den i lite vatten. Då kom jag på att Emil kanske äter persilja, men det hade de testat med för flera år sedan.
Kakaduan Emil
Jag sträckte i alla fall fram en kvist till honom, han tog tag i den men jag släppte inte taget om min ände. Det är nämligen så att om man håller fast i det man ger till honom en liten stund, så tror han antagligen att man missunnar honom att äta (bita sönder) det. Detta gör att han testar lite mera och får smak för det.
Han tyckte tydligen att det var ganska gott när han väl fick smak för det, i eftermiddag när jag kom upp till dem igen, så var persiljan nästan slut. Nu är det ju inte säkert att han äter av den i morgon, men vi plockade lite till åt honom när vi hade varit ute och plockat gullvivor!
Vi var alltså ute och plockade blommor också, gullvivor alltså! När jag parkerade bilen på mitt vanliga ställe i Södra Duveled (Sördule sa vi förr) så fick svärmor syn på backsippor. Oh, vad fint sa hon! Jag har inte sett så mycket backsippor på en gång sedan jag var barn! Jag var väl inte lika imponerad, för backsippor är inte någon raritet i Duveled direkt. Det är en blomma som jag sett varje år sedan jag var barn, det blir snarare fler än färre av dem. Troligtvis är det fridlysningen som gör att det finns så många av dem, de flesta i trakten respekterar väl detta, antar jag. Annars är det så att den trivs väldigt bra i den magra jorden här.
Nu blev det väl lite svamligt i slutet, men jag hoppas ni orkade läsa klart!!!
Kommentarer