Ip-telefåni;^)

Idag var den stora dagen, då Bruksgatan skulle få sin ip-telefoni! Detta glömde jag bort i förmiddags, vilket innebar att det inte gick att nå oss på vårt hemtelefonnummer. De hade bland annat ringt från folktandvården, när jag ringde upp så sa Katrin att hon försökt ringa på morgonen för att ge Markus tandläkartid, och en telefonsvarare gick in och sa att abonnenten har flyttat? Hon trodde inte på detta, men trots allt så gick det inte att komma fram. Hon hade även försökt med Markus mobiltelefon, klockan 07.45. Det hade tydligen blivit några samtal innan nägon talade om för henne att ungdomarna fortfarande har skollov!!! Sedan hade hon avvaktat lite för att inte väcka några fler!

Nåväl, ip-telefoni, efter att Linus varit hemma på lunch så lyckades jag knappa in telefonnummer + pinkod för att installera bredbandstelefonin. Efter det så åkte Markus, Sofie och jag till Staan, det var dags för Sofie att vända kosan hemåt igen. Vi var runt och uträttade lite ärenden, sedan åkte vi till Resecentrum och var där i god tid innan tåget skulle gå. Vi gick in till Pressbyrån för att handla lite, utanför Pressbyrån stod en tidigare arbetskamrat till mig, närmare bestämt han som lärde upp mig på lager 50 på Elgiganten. Han hade ledigt den här veckan, han påstod att det var lugnast att inte vara på jobbet när rean pågår!!! Det måste vara skönt att tillhöra den "fasta" personalen. Det var i alla fall kul att prata lite med honom.

När Sofies tåg hade åkt, med henne tryggt ombord, så åkte Markus och jag för att köpa fiskar till Linus akvarium. Han ville ha ett par palettciklider och någon annan trevlig fisk, till att börja med (nytt akvarium). Jag tänkte köpa mosaikgurami, de är vackra och graciösa, men vår leverantör hade inte några sådana. Däremot hade han guldgurami, en vacker fisk det också! Jag ville inte överraska Linus, så jag tog telefonen för att ringa hem.

Då var det ju det här med ip-telefonin igen, jag fick ingen ton överhuvudtaget. Det stod i displayen att jag ringde hem, men jag fick ingen signal. När jag försökt ringa tre gånger så fick jag ett sms från Linus: Vrf ringde du?! Jag fick ju svara honom och be honom ringa mig, vilket innebar att han ville ha guldguramis också.

När jag kom hem så kollade jag telefonen, min mobiltelefon har ju fått spunk innan, så det har jag ju en viss vana vid. Men varken Markus eller jag kunde ringa, när telefonen ringde, en signal, och vi svarade så bröts det, hela tiden. Sedan ringde brorsan, ingen i andra änden när jag svarade. Jag ringde upp honom och talade om hur det var, det visade sig att han ringde för att höra hur ip-telefonin fungerade. Det visade sig att han hade ringt till någon annan också, det hade varit likadant där, så han trodde att hans telefon spökade, men det var så att den andra familjen också skulle på sin ip-telefoni idag! Vilket sammanträffande!!!

Hela kvällen har jag suttit i telefonkö, eller talat med, supporten på telia. Jag tror att jag ringde tre gånger, fick tala med tre olika killar med olika förslag på lösningar. Vid 21.30 ungefär, så kom jag fram en fjärde gång, det var en tjej den här gången, och hon hittade felet. Inte nog med det, hon ringde upp mig på mobiltelefonen så jag kunde fortsätta utföra momenten för att fullfölja ominstallationen hon upptäckte att jag behövde få gjord. Dessutom så ringde hon upp på hemtelefonen för att kolla att det fungerade. Det gjorde det! Dessutom kollade jag direkt efteråt så att det gick att ringa från mobiltelefonen, till hemtelefonen, och det fungerade också. Det var tur att det var en tjej som löste det till slut, synd bara att hon inte svarade klockan 18.00 istället, men då kanske vi hade fått göra alla mellanlösningar innan avgörandet iallafall!!!

Kommentarer

Anonym sa…
Det är skillnad på support-personal oavsett om det är män eller kvinnor. Olika kvalitet på servicekänsla har även jag upplevt.
Tur att det löste sig.
Skall kolla med Jonas och Anna om dom fått hjälp när jag kommer hem från jobbet.

Populära inlägg i den här bloggen

Fina besökare idag!

En dikt av Tage Danielsson!

Bakdag igår!