Flashback!!!!

Vi satt hemma hos Ulvhilda och hennes familj och åt jordgubbar och glass på midsommarafton. Hennes dotter satt och skrattade, för Markus och jag äter glass så olika! Jag tar små, små klickar på skeden, Markus stoppar helst hela munnen full på en gång.

För 18 somrar sedan, när Markus var "liten" bebis, så satt vi hemma hos mormor. Mormor bjöd på glass, och satt själv och matade Markus med en knattepinne. Hon satte glassen till munnen på Markus, drog sedan bort den igen. Markus illvrålade och mormor sa: oh, det var för kallt för honom! Då tog jag både pojke och glass, med en sked tog jag bort bitar av glassen från pinnen och matade sonen! Det var ju jättegott, orsaken till att han skrek när mormor matade honom var att det tog för lång tid, han ville ju ha mera och snabbare!

Som ni förstår, så är han fortfarande lika glad i glass, han tyckte att Ulvhildas skedar var för små!